Sofies blogg

Jaha då var snart januari över och vi är snart inne i februari. Tiden går fort.

 

Idag finns mina tankar hos min syster och hennes familj. För idag är det 9månader sedan de förlorade sin son och sin bror, Tobias. Jag har aldrig riktigt haft någon vidare kontakt med just min syster då hon bor på öland och jag i Dalarna och det är 22års ålderskillnad mellan oss m.m. men jag önskar att den vore bättre. Så nu när man själv blivit vuxen så kan man åka ner dit lättare än när man var barn. Tobias är/var den äldsta av henns fem barn och ett år yngre än mig bara. Han skulle fylla 23år den 26 juli 2012 men omkom i en tragisk olycka 29 april 2012. En ung man med hela livet framför sig. Men om det var något han var så var det älskad. Hela kyrkan var full av människor som älskade honom. Låter kanske klyschigt men man kunde nästan ta på kärleken där inne, så stark var den.

Och så många människor som fans runt familjen och stöttade var otroligt att se. Det är så det ska vara!

Ofta så blir folk rädda för att ta kontakt med någon som förlorat en närstående, men inte där och det var underbart att se.

 

Ta hand om varandra för man vet verkligen inte när det olyckliga inträffar och allt är försent!

I fredags var det ridlektion. Riktigt underbart att få snusa häst igen. :) är lite av en terapi för mig. Red en äldre häst, 20+, som är föredetta dressyrtävlanshäst på elit nivå. Dock vet han precis vad han ska göra för att inte behöva arbeta ;) har inte ridit honom så mycket tidigare men det är en fin och duktig kille, vi behöver bara lära känna varandra bättre.

 

Lördagen spenderades mestadels i Mora med en hel del shopping. Köpte tyg så jag kan sy två par nya gardiner till Emilias rum bland annat.

 

Idag har vi mest tagit det lugnt under dagen. Men passade på att åka ner till körhuset och träna nu på kvällen.

Båda busarna fick följa med då det inte var så kallt. Timon var understimulerad vilket märktes, han var uppspelt och ville göra så bra ifrån sig så det blev mest flams och trams i början men efter en stund lugnade han ner sig och kom ner på jorden igen. Han fick träna på fjärrdirrigeringen, frittfölj och mycket kontakt. Vi tog det rätt lugnt och han fick ligga mycket och ta in allt runt omkring då vi inte tränat mycket med så mycket störning. På slutet var han riktigt trött i huvudet och orkade inte riktigt lyssna och nu ligger han nedanför soffan och sover gott :)

 

Ozzy fick miljöträna och kontaktöva lite. Han fick titta lite och lyssna på de andra hundarna en bit ifrån bara för att känna av stället. Han var rätt stressad i början och pep och gnydde hela tiden men efter en stund lugnade han sig lite och hade bra ögonkontakt med mig. På slutet när de flesta andra åkt hem fick han följa med in i körhuset och känna av miljön där lite. Han pep och så men jag lät honom hållas, han satt iallafall kvar och tittade bra på mig trots att två andra hundar tränade där inne. Bra framsteg av stressnicklas! Även han är trött av alla intryck :)

 

Var skönt att få röra sig och gå lite där nere, dock så fick jag rätt ont i ryggen på slutet men det är ju som vanligt, konstigt hade det var annars!

 

Nu väntar sängen på mig, mycket att göra i morgon. :) nattinatt

De senaste har varit relativt lugna. Är iallafall frisk nu så nu orkar man göra lite igen. Vi har börjat komma igång med lite ommöblering/renovering här hemma.. Det är inte en dag förtidigt ;)

Har tränat Ozzy med lite sök övningar inne och klippt klorna på honom. Det är hur enkelt som helst att klippa hans klor. Han står helt stilla och låter mig klippa. Annat är det med galningen Timon :P han blir helt galen när man gör det så med tips från Madde så tränar vi på det med att husse sitter med klicker och godis medan jag klipper lite/nuddar/knackar hans klor. Går väl sisodär men trägen vinner ;)

 

Idag fick vi besök av Hanna och hennes fina Hovawart Cathla. Timon och hon går inte alls ihop. En grinig brud på 5år och en pojke på snart 3år som gärna vill hjälpa till och uppfostra ouppfostrade hundar funkar inte bra ihop. Men det ska det bli ändring på, va så säkra!

 

 

Tänkte se om det är någon som är intresserad av frågestund? Fråga på isåfall så skriver jag svar på eventuella frågor på lördag :)

Är fortfarande riktigt förkyld.. känns som om allt jag gör görs i en riktigt brant uppförsbacke så det är riktigt utmattande. Men snart vänder det väl så man kan börja leva som tidigare igen.. Hundarna har inte fått så mycket träning som jag skulle vilja så de är understimulerade.. Ska försöka göra lite småövningar med de inne så de får tänka lite. Det ska vara kallt hela denna veckan :/ stackars Timon. Lilla fryslorten.

 

Nu har det gått nästan en vecka sen jag var hos naprapaten. Var riktig öm i hela ryggen i några dagar efter att han "plågade" mig. Nu har den ömheten helt försvunnit men den vanliga smärtan är lika som tidigare. Ska ringa honom igen och höra vad han tror om jag ska dit igen och att det blir bättre efter några gånger. 

 

Nu när man är sjuk så blir det mycket funderingar kring allt möjligt. Tankar kring hundträning, vilka kurser man skulle vilja gå med dem m.m., ommöbleringar i huset, renovera huset och en massa annat. Så mycket man vill göra och så många planer. Men vart ska man börja och hur ska man ha råd/tid till allt? Det är den ständiga frågan.

 

Nej nu ska jag ta och klä på mig en massa varma kläder, sätta på fryslorten ett täcke och gå en liten promenad med vovvarna.

Åh vad jag längtar till varmare väder så man slipper alla kläder.

Bjuder på en egobild ;)

Har blivit ordentligt förkyld och känner mig illamående och är riktigt klen, har legat större delen utav dagen.. Tror att stress och lite annat har bidragen effekt på att jag känner mig värre än vad det kanske egentligen är..

 

Men men.. Tänkte att detta inlägg ska handla om Timon.

Jag har haft möjlighet att veta lite om två av Timons bröder och deras öde hittills I deras korta liv.

Timon är som sagts i ett tidigare inlägg en blandras mellan schäfer, rottweiler, collie och bordercollie. Raserna säger väl sig själv? ;)

Timon är väldigt lätt lärd och arbetsvillig men det märktes ganska fort att han behöver någon som har en fast hand. Gillar egentligen inte det uttrycket.. Fast hand.. Låter elakt på något sätt, men jag menar att om jag skulle låta honom göra som han vill skulle han blir odräglig och troligtvis elak. Har sett endel av dem tendenserna.

En av hans bröder, fick jag höra, var mestadels instängd i en bilbur inomhus för att ägaren inte kunde hantera hunden, jag träffade den hunden innan det urartade och det var en mycket trevlig och välvillig hund. Som tur var tog uppfödaren tillbaka hunden, tyvärr fick han dåliga muskler och andra men pga vistelsen i bilburen. :( Det skär i mitt hjärta.

 

Träffade även för ett tag sen en ägare till en annan av Timons bröder.

Hon berättade att han var en omplacering. Han hade svårt att lita på människor men blir nu succesivt bättre. Hoppas att han blir tryggare i sig själv och blir en lycklig hund :)

 

När Timon för ca ett årsen blev könsmogen märkte jag att han började bli grinig på Ozzy. Han kunde surna till och det hände ibland att de slogs. Märkte att hans beteende ändrats på annat sätt också men då beslutade vi att kastrera honom ganska snabbt för att se om han lugnade ner sig, han ska ju endå inte bli pappa till några valpar så då spelade det ingen roll. Efter kastraktionen så försvann endel av hans aggresiva tendenser. Han kan ibland bli lite kinkig mot andra hundar, men det tränar vi på. Dock är han inte speciellt intresserad av andra hundar, han kan hälsa på dem men sen skiter han i dem OM de inte "drygar" sig på dem, då säger han ibland ifrån.

Han är lite sån att han gärna vill hjälpa bland annat mig att läxa upp en annan hund som gör fel. Till exempel om Ozzy kanske inte riktigt lyssnar på mig så har Timon någon gång gått in och sagt åt honom, vilket jag inte accepterat. Lika så gjorde han när jag och en kompis var på plan och tränade våra hundar. Timon fick gå runt lite själv medan jag hjälpte min kompis med hennes tik. Tiken busade lite och ville inte lyssna vilket Timon inte gillade. Han sa då åt henne med. Vilket jag inte tollererade då heller.

 

Han är en mycket speciell hund, min lilla Timon. Men jag har alltid i mina tankar att om det är så att jag märker att någon av mina hundar mår dåligt och jag inte kan tillgodose deras behov så kommer jag att sälja dem. Jag älskar de så mycket att jag vill inte att de ska må dåligt.

 

 

En sista sak. Varför skaffar folk hundar som de inte kan hantera? Snälla, ska ni köpa en hund se då till att läsa på om rasen, eller raserna om det är en blandras. Och visar det sig trots allt det inte fungerar med hunden så omplacera den! För erat och hundens bästa. Vilken hund som helst kan bli en elak hund, om den blir felbehandlad.

Jag blir så ledsen av att höra om hundar/andra djur som far illa av människor. 

Blev att jobba även idag. 7.15-15.00. Det är rätt lugnt på jobbet just nu så tiden går långsamt plus att ryggen värker fortfarande rejält efter besöket hos naprapaten. Men än är inte dagen slut så jag tänkte att ikväll ska jag träna fjärrdirrigering och kanske lite apport med Timon, inomhus. Och Ozzy ska få träna nosen lite med några sökövningar.

Har funderat ett tag på hur jag ska träna honom och kom på att jag har ju ett par böcker om spår/sök så dessa ska jag försöka läsa lite i mellan skolböckerna :P

 

Usch jag sitter bara och gäspar just nu. Är helt slut. Blir en tidig kväll men jag ska endå försöka träna de lite så att de inte går bergsäkrargång här hemma av aktiveringsbrist. :)

 

Om någon har ett bra söktips som man kan göra inomhus en lat dag som denna så är jag tacksam ;)

Puh vilken stressig dag.. Allt har gått i ett så nu är det skönt att få vila. Blir tidig kväll.

Orkar inte skriva så mycket men tänkte berätta lite om besöket hos naprapaten idag.

Enligt honom så är mina muskler i ryggen stenhårda och överspända, därav min konstanta smärta. Vad det underliggande problemet är vet han dock inte riktigt. Men han masserade iallafall ut musklerna och jag kan bara säga att jag nästintill skrek.. När jag låg där och plågades så skulle jag faktiskt ha kunnat gått igenom en förlossning till bara jag slapp den där hemska smärtan vid massagen.. Nu är jag så öm i ryggen men det varnade han mig för.. Vi får väl se hur jag känner mig i morgon eller så..

 

Nu ska jag dejta kudden, hoppas på en lugnare dag i morgon :)

Usch vad kallt det är ute nu. Var så skönt för några dagar sen när det höll sig mellan -10 och -5 grader. Nu är det -20 och Timon fryser bara han sticker ut nosen :P Ozzy är lite mer välpälsad så han klarar sig utan problem :)

Men det är inge vidare att träna i denna kyla så busarna får vila tills det blivit mildare.

Ska även jobba endel framöver. Så det blir även lite svårt med att hinna med allt. Förstår ibland inte riktigt vad jag tänker med.. Jag tycker att jag inte gör speciellt mycket då jag är mycket hemma men när man tänker efter så är det fullt upp..

Jag pluggar på heltid, jobbar lite som springvikarie. Har en dotter, ett hus, en trädgård, två hundar som kräver massor och en katt att ta hand om. Är stödperson och sitter med i styrelsen i Brottsofferjouren, men det tar inte så mycket tid. Rider minst en gång i veckan. Försöker träna själv. Dessutom har jag min värdelösa rygg som tar massor med tid.. Hmm nu när jag läser allt det här så är det inte konstigt att jag är rätt stressad. Och detta är endå det jag kom på i skrivandets stund. Borde nog strukturera upp mitt liv bättre :P tur jag har en super bra gubbe som hjälper mig :)

 

Måste bara skryta lite om min underbara make. Hur många män går upp VARJE natt för att byta blöjor och trösta sitt barn? Inte många.. Men det gjorde Björn när lillan var liten och även nu går han upp. Han väckte mig om det var så att hon var hungrig bara så att jag fick vila mig då jag hade henne under hela dagarn. Det kallar jag en pappa som verkligen bryr sig om sitt barn!

 

Åhh vad jag längtar till våren så man kan vara ute och leka med dottern och träna hundarna.

 

Tänkte dela med mig lite av mina åsikter kring hundar.

Jag har ju som ni vet två hanar, som gärna markerar överallt de kommer åt. Men om det är något jag verkligen håller stenhårt på är att de absolut INTE får markera eller göra några som helst behov vid någon annans hustomt. Oavsett om denne har hund eller inte! Jag kan förstå att ni som bor i stora bostadsområden kanske har svårt med det, men vill man så går allt. Det syns ju speciellt tydligt nu på vintern men på sommaren är det lika viktigt.

Jag vill inte att andras hundar ska uträtta sina behov på min gård, så varför ska mina göra det på deras?

 

Jag är även av den åsikt att hundar är just hundar och inga dockor.. Varför envisas vissa människor att klä på hundarna en massa kläder och sätter på dem bling bling och annat tjaffs eller badar/duschar dem med schampoo med massa parfym i?

Hundar är djur. Enda anledningen till att "klä på" en hund något är om man ska ut när det är riktigt kallt och hunden fryser. Timon är en hund som fryser rätt lätt så han får ett täcke på sig när vi ska ut i riktigt kallväder. Ozzy har päls nog att klara av kyla.

Jag duschar av hundarna när de har varit och lekt i lera. Nästan jämt blir de rena av bara vattnet och de luktar inte illa alls efteråt. De luktar Hund. Sen finns det någon gång som de kan ha rullat sig i något som inte går bort av bara vatten. Tillexempel Ozzy som tyckte det var jätte kul en gång att rulla sig i hästbajs ;) Då duschar jag dem med ett parfymfritt och mycket milt schampoo.

 

Självklart är det viktigt att se till att päls och klor är fina och välskötta! Men man behöver inte överdriva.

 

Sen är det det här med att vissa verkar tro att små hundar inte har ben att gå med. De kan gå och orkar gå promenader om de bara får göra det! De har kanske korta ben men inte tusan har de sämre kondition om de bara får röra sig ordentligt.

 

Med risk för kanske en del kommentarer så tänkte jag även ta upp mitt tänkande kring hundens mat.

Mina hundar får hundmat en gång om dagen. (De får ibland lite rester under dagen också) 

Matskålarna står aldrig framme dela dagarna. Anledningarna är många men några av dem är: att Timon är en Väldigt matglad hund. Han skulle kunna äta en hel elefant och endå vilja ha mer. Så om matskålen skulle stå framme hela tiden med mat i skulle han äta ihjäl sig.

Ozzy äter desto mindre och vaktar gärna maten som är kvar om han mot förmodan inte vill äta allt.

Sen är det så att äter man inte upp blir man utan. Så är det när de är små och ska försöka kämpa mot syskonen och så är det ute i det vilda. 

 

Nej nu har jag nog retat upp endel hundägare tillräckligt. Men detta är mina åsikter och vi är alla olika som tur är :)

Ha en fortsatt trevlig lördagskväll.

Idag var det ett långpass på jobbet. 6.45-16. När man inte är van att jobba så mycket så är sånna dagar väldigt långa men det gick rätt bra.. Sen var det bara hem och pussa på familjen och äta lite snabbt för sen väntade årets första ridlektion :)

Var så skönt att få snusa lite häst igen.. Det är så rogivande att vara i stallet och mysa med hästarna.

Önskar att man hade mer tid/ork/råd att rida mer.. Det är så bra träning och oftast känner jag inte av ryggen när jag rider.

Jag lyckades iallafall få tag på naprapaten igår. Så jag fick en tid för en behandling. Får se hur den kommer gå. jag hoppas att det kommer kännas bättre efteråt. Vill så gärna att det ska bli bättre nu.

 

Bjuder på en bild från förra terminen på mig och favorithästen Borowic "Wicke". Min lilla älskling. Hans personlighet och beteende är precis som Ozzy, det är lite roligt faktiskt :P

Efter gårdagens samtal med läkaren så blev jag så less och deprimerad med allt det här med ryggen.. Det tar så sjukt mycket på krafterna.. Men idag är en ny dag och tack vare att maken och några fler puschade på mig så sitter jag nu och ringer runt till några som är kunniga på ryggsmärta.. Ska inte ge upp riktigt än tänkte jag, även fast det är svårt när det bara är motgångar hela tiden.

 

Satt och gick igenom de läkare som jag varit till (har slussats till massa olika) och de som faktiskt brydde sig var de som var på akutmottagningen. De lyssnad, förstod och försökte verkligen hjälpa, men eftersom detta inte är ett problem som löser sig på ett besök så är akutläkarna tvugna att hänvisa mig vidare till en läkare på vårdcentralen.. Nu säger jag inte att Alla läkare på vårdcentralen inte verkligen bryr sig om sina patienter, men av alla de som jag träffat så verkar allt gå som på atomatik hos dem. De vet vad de flesta brukar säga när de kommer med ryggsmärta och kör på samma sak hela tiden. "Du är överviktig, gå ner i vikt så har du inte ont" - Detta började innan jag blev överviktig!! "Det är bara en muskelinflammation, ät panodil, diklofenak eller liknande så går det över" -Har ätit det i omgångar i fem år, det funkar tydligen inte!!

Sådär fortsätter det.. Även trots att jag säger till de klart och tydligt att det inte är det som är felet så lyssnar dem inte.

 

Men nu ringer jag runt och hoppas på att få ett vettig svar av några specialister.

 

Vet ni vad det värsta med allt det här är? Det är egentligen inte den fysiska smärtan i sig, även om den är riktigt riktigt hemsk.. Det är den psykiska.

Jag har rätt stor prestationsångest.. Kan inte jag göra en sak som jag anser vara en lätt sak för mig att genomföra så blir jag så depprimerad och ångest fylld.. Jag har alltid varit en medelmåtta vilket jag alltid har avskytt, jag har aldrig känt att just detta är jag super bra på och när jag kanske lyckas bra med något så lägger jag över det duktiga på något annat, jag berömer inte mig själv.

Två tydliga exempel är när jag tränar med Timon och har gör sina moment super bra så berömmer jag enbart honom för att han är så duktig och lyssnar, men som många har sagt till mig är ju att det är jag som tränar honom bra.. Jag själv tycker allt är hans förtjänst..

Ett annat är att jag är väldigt rädd för att hoppa över hinder med hästar.. Tog en privatlektion förut för att prova på i min egen takt.. Varje gång jag lyckades "hoppa", det var ett litet studs iallafall, en upphöjd bom så berömde jag hästen för att den var så duktig. Min lärare sa åt mig att berömma mig själv för att jag klarade av det..

 

Det är väl något jag måste lära mig.. Att jag är duktig.. Usch det var till och med svårt att skriva.. :/

Nej nu ska jag ringa till en naprapat och höra vad han har att säga.. Ursäkta om inlägget kanske är lite rörigt men var bara tvungen att skriva av mig..

Idag hade jag då fått en telefontid med läkare ang ryggen.. Var för någon månad sen på en magnetröntgen för att se om de kunde fastställa var smärtan kom från.. Dock syntes inget så då tyckte läkaren att jag skulle gå till en sjukgymnast.. Nu är det ju så att jag har gått hos tre sjukgymnaster och en kiropraktor och inget har hjälpt.. Jag bad då om att få komma till en ryggspecialist..

 

Läkaren gav motvillig med sig till det, han hade bestämt sig för att det inte går att göra något åt ryggen utan jag får gå och ha ont.. Tack för det! När jag även frågade om smärtlindring så fick jag iallafall ur honom att han trodde att mina smärtor var närvsmärtor vilket enligt honom inte går att behandla.. Då jag fortsatte envisas så sa han att han skulle skriva ut lite smärtlindring åt mig... Och gissa vad jag fick??? Panodil och Ibumetin!!

 

Närvsmärta... Det var den sjunde diagnosen på fem år.. Det jag och gubben (som är sjuksköterska) kunde leta fram ang närvsmärta så är att man ska utreda det mer nogrant än vad någon läkare har gjort på mig.. Och att behandla närvsmärta är lite mer avancerad medicinering än panodil......

 

Jag blev så sur och deppig efter det där samtalet.. Känns som om jag lika gärna kan ge upp.. Jag får väl gå runt och ha ont.. Inte kunna leka med min dotter.. Inte gå långa promenader med hundarna.. Eller städa huset..

Var på årets första arbetspass idag. Blev en kort tur 8-13.30. Men jag hade så mycket annat att göra så det var skönt med ett kort pass. Hade rätt skapligt ont i foten, tror jag överansträngde den när jag sprang runt och letade Ozzy. Gör inte ont när jag sitter, ligger eller inte belastar foten men såfort jag sätter ner den gör det ont. Men tror nog det går över snart.

Sprang runt utan strumpor i ett par joggingskor som satt lite dåligt och så var det is/snöknölar överallt så jag felbelastade den nog bra.

 

Just nu sitter jag och lillan i soffan och myser lite. Hon är lite trött efter att ha varit på dagis hela dagen. Maken min har slutat och är påväg hem så jag ska snart börja med maten :)

 

Satt och funderade lite igårkväll. Jag trivs jätte bra med det jobbet jag har just nu, trevliga kollegor m.m. Det är ett jättebra ställe. Dock så längtar jag efter att få jobba med ekonomi och administration. Men det kommer nog i framtiden. Nu ringde maken och sa att han var nästan hemma så jag ska börja med maten nu.

Eftersom vi inte kunde träna i körhuset igår åkte jag och hundarna ner till Rättvik för att köra lite miljöträning nere vid Siljansstrand :)

 

Timon tränade på att gå linförighet/fritt följ vid människo möten och hundmöten. Han var riktigt duktig (inte så förvånande dock). Sen fick han leka av sig en kort stund innan Ozzy skulle få träna.

 

Ozzy var så stressad så för honom blev det mycket avslappning och kontaktövningar. Pga att han var så stressad kunde jag inte ta så mycket bilder på honom. 

 

Ser att jag har några som följer min blogg vilket jag är jätte glad för :)

Vill gärna veta vilka ni är och om ni har bloggar själv som jag också kan följa!

 

Annars är det något som du undrar så tveka inte att fråga :D

I lördags gjorde jag lite olika övning för att se vad jag kanske skulle klara av. Det kändes endel i ryggen medan jag gjorde övningarna men efteråt gjorde det så otroligt ont. Så de övningarna kan jag inte köra.. Det är inte det att jag är rädd för smärtan utan för att jag har fått höra av alla sjukgymnaster m.m. att jag ska ta det lugnt och köra lättare övningar som inte påfrestar ryggen.

 

Igår kväll så satt jag och räknade ut hur långt jag gått eller halvsprungit när jag letade efter odågan Ozzy. Fick det till 4km. Inte så långt igentligen men med tanke på att jag knappt klarar 1km pga smärtan så är det en stor bedrift.. Antar att min oro och adrenalin gjorde att jag inte kände något.. Kanske ska han rymma fler gånger ;)

Nej den här dagen blev verkligen inte som planerad..

 

Vår utbrytarkung Ozzy tog sig ur hundgården och drog iväg vid 14 tiden idag. Han var som bortblåst.

Vi letade och letade, åkte runt i hela byn och i grannbyarna men ingen hade sett honom..

Han var inte och friade hos någon av tikarna i granngårdarna som han brukar vara när han tagit sig ut.

Efter ett tag gav vi upp och gick hem igen för att vila. Min rygg värkte rätt rejält av allt springandes/gående.

Men efter en kort stund gick jag ut en vända till. Kände att jag bara måste göra det.

Så jag bara gick en bit upp i skogen och ropade igen, det snöade rätt mycket så eventuella spår var borta.

När jag gick tillbaka ut på vägen och skulle hem igen så såg jag nya hundspår i snön. Tittade runt för att se om det var någon som gått med hund men det var enbart hundspår som ledde ner mot husen. Jag följde dem och helt plötsligt så satt odågan framför mig.. Då hade han varit ute på vift i 4timmar. 

 

Nu är båda hundarna helt slut efter denna pärs.. Timon var med och letade i några timmar så han fick en rejäl promenad med,

Blir ingen tur till körhuset då min rygg värker för mycket men ska vila den ett tag nu och tar kanske ut dem en och en lite senare och tränar de här hemma.

Ikväll är det träning i körhuset som gäller.

Tänkte åka lite tidigare för att kolla när rallylydnadgänget tränar, se om det är något jag kan köra med mina pojkar i framtiden.

Tänkte faktiskt ta med Ozzy dit också. Är det få personer där så får han följa med in och träna, är det mycket hundar och människor så tränar vi utanför istället. Han blir så stressad annars och det går inte att träna alls.

 

Timons planering för kvällen:

-Platsliggning

-Träna på att gå med apporten i munnen (han har lite svårt med apporterna, det tog ju ett år att lära honom att ta den själv så..)

-Testa på rutan

-Lära honom hopp över hinder och sen tillbaka till mig

-Och så ska vi försöka få till fjärrdirigeringen

 

Ozzys planering:

-Avslappning

-Fokusering/kontakt

-Ingångar

-Linförighet

-Apportering

 

Ska försöka ta lite bilder under träningen och lägga ut här :)

Tog ut hundarna en och en igårkväll när de skulle rastas. Vi bor på en liten "astickare" till väg med enbart fyra hushåll och en sommarstuga på så det åker inte många bilar här så man kan träna ute på vägen kvällstid utan störning :)

 

Jag tänkte att de kunde få springa lösa en och en och busa med de lite, men båda två ville hellre träna så det blev träning/rastning :P

 

Jag tog ut Timon först. Tänkte att han skulle få springa av sig ordentligt men han hade andra planer. Han sprang en kort vända sen vända han tillbaka till mig och satte sig mittframför och tittade på mig som att "nu har vi haft ett tillräckligt långt jullov, träna med mig!"

Så det var ju bara att göra som han ville :P

Vi körde först lite fritt följ. Märktes att vi haft ledigt, det var mycket pip, gnällande och frustationer när han var överivrig på att göra rätt.. Haha puckot <3 Men tillslut lugnade han ner sig och gjorde super bra ifrån sig.

Därefter körde vi lite positionsövningar och vändningar i det fria följet. Det sista vi gjorde var att köra lite ingångar från olika avstånd.

Sen fick han springa av sig igen innan han fick gå in och göra kväller.

 

Ozzy hade fått träna innan så jag tänkte att han bara skulle leka/rasta. Men även denna lilla buse ville träna, han sprang inte ens iväg utan tvärnitade utanför trappen och tyckte att "nu kör vi lite träning matte!" 

Så vi tränade på ingångar och lättare inkallning först. Och sitt/stanna kvar med koncentration på att han ska behålla fokus på mig, han tappar lätt fokus då hans "jakthjärna" vill hitta något att jaga :P

Vi försökte oss också på lite frittfölj men det är lite svårt då det mest blir hopp följ, för han hoppar fram snarare än går. Tror vi har skaffat oss en studshund ;) men på slutet gick han iallafall brevid mig utan att studsa. Inte var det snyggt men han studsade inte så jag var nöjd!

 

Nu ska jag pussa på dottern sen ta och laga lite mat :)

Försov mig lite i morse vilket gjorde att jag inte hann träna som planerat men då får man göra det nu ikväll istället.

 

Fick besök av Anna H idag. Var länge sen man träffade henne så det var riktigt kul att hon kom förbi :)

När jag följde henne till bussen nu på kvällen fick Ozzy följa med för att träna lite.

Blev koppelträning dit och hem och medan vi väntade på bussen fick han träna på kontakt, sitta fot och avslappning när bilar åkte förbi och när bussen kom fick han sitta och vänta avslappnat tills den åkte.

Han var riktigt duktig idag. Han är dock lite hoppig så det måste vi träna bort innan vi tar itu med något moment i lk1.

 

Nu blir det mys framför tv med hela familjen en liten stund. Sen blir det träning och om ryggen tillåter det så tar jag kvällspromenaden med grabbarna grus.

 

Ska också försöka göra upp ett träningsschema för både mig och vovvarna för iallafall de två kommande veckorna.

 

Till filmen ikväll tänkte jag äta lite popcorn och mysa lite för mig själv. Jag gjorde som jag brukade med poppandet och satte mig sen framför filmen under min mysiga filt jag fick av maken i julklapp.

 

Men denna gången blev det inte som det brukar.. Jag tog några popcorn och började äta.. Men sen var det stopp. Jag blev nästan illamående. Samma sak har hänt tidigare när jag skulle ta något som jag brukar göra, sånt som inte är nyttigt. Förut har det inte varit några problem utan jag har stoppat i mig utan att känna något. Men nu är det som om något har ändrats min kropp säger nej till allt småplockande och onyttigt ätande.

 

Hela dagen har varit konstig. Jag stod med huvudet i kylen sådär som man gör när man är sugen på något och oftast tar man något onyttigt skit men idag så tog jag, döm av min förvåning, en morot och nöjde mig med det.

 

Hoppas nu att detta håller i sig. Att min hjärna och kropp fortsätter säga ifrån de invanda mönstren. Det vore så skönt att äntligen få ordning på det här.

 

Imorgon ska jag försöka "piska" på mig själv att träna lite lätt för att se vad ryggen säger om det, funkar det så ska det bannemig bli en vana.

 

 

Ett litet tillägg.. Jag undrar om min kropp har ändrat sitt sätt att tänka på mat då jag har ändrat min frukost rutin, eller rättare sagt skaffat en frukostrutin.. Jag har nästan aldrig ätit frukost förutom när jag var liten och när jag gjorde GSUn. Jag har även varit dålig med de andra måltiderna. Men nu när jag har min dotter så är jag tvungen att sköta det för att hon ska må bra..

 

Nej nu har maken äntligen kommit hem från jobbet så nu ska jag ta och krypa ner och lägga mig.. Ny dag imorgon!

Godnatt världen :)

Tänkte skriva ut de mål jag har framöver för både Ozzy och Timon. Inte mål som ska vara gjorda det här året utan bara små delmål som jag tänker sträva efter med min kommande träning.

 

Ozzys mål:

- Gå en viltspårskurs och låta honom spåra mer.

- Träna in något av momenten i lydnadsklass 1.

- Miljöträna med mycket avslappning.

 

Timons mål:

- Träna in momenten i lydnadsklass 2.

- Leka massor med honom i samspel med mig.

- Klickerträna kloklippningen då han är mycket svår att klippa klorna på.

 

Dessa saker är vad jag ska rikta in mig på nu med hundarna. Hoppas detta gör mig mer motiverad.

Jag har haft en svacka nu där jag mått riktigt dåligt och hundarna har kommit på sidan av. Men jag har gett mig tusan på att rycka upp mig och se till att de får den stimulans de behöver.

 

Bilder på pojkarna som små busfrön :)

Tänkte sammanfatta 2012 års tävlingar med Timon.

 

Kan till en början tala om att innan vi skaffade Timon hade jag knappt hört talas om tävlingslydnad och aldrig ens sätt en tävling eller vetat vilka moment som var i de olika klasserna. Det hela började på valpkursen vi gick med mr T. Ozzy var jätte svår att lära saker, han for runt och pep och bara fjantade och att lära honom något litet tog väldigt lång tid. Timon däremot var otroligt lättlärd. Han struntade helt i de andra hundarna runt omkring och vinklade sina stora öron mot en och liksom sa "säg vad jag ska göra och jag lovar att göra mitt bästa, matte!" Jag blev riktigt förvånad hur snabblärd och hur villig han var att lära sig så det måste man ju bara ta vara på!

 

Jag satte mig och läste på om de olika grenarna det finns inom hundtränande (finns tyvärr allt för dåligt för en blandras) men så läste jag om tävlingslydnad och tänkte att det ska vi allt prova. Så under 2011 gick vi kurs i det och jag fick en inblick i vad det hela handlade om.

 

Vi hade dock ett stort problem i ett moment. Apporten. Han har varit svår att få igång i lek förut och satt mest och tittade på mig och undrade vad tusan jag for runt med leksakerna för. Men nu leker han med bollar iallafall :)

 

Iallafall så kom första tävlingen och jag var sjukt nervös, vilket såklart fördes över till Timon. Domaren påpekade att det var väldigt synd för att jag hade en sån fin och duktig hund. Samma sak var under de fem kommande tävlingarna. Vi hade fortfarande inte lyckats fått till apporten förrän strax innan tredje tävlingen eller så var det fjärde? Sak samma.. Vi gick igenom alla momenten någon dag innan tävlingen och så var vi framme vid apportmomentet. Han gjorde som vanligt och bara nosade på den eller bara satt och tittade på mig och undrade vad han skulle göra. Men så efter tredje försöket så var det som om en pollett trillade ner och han tog den!! Äntligen!! ;)

 

Vi fick iallafall inte riktigt till det de första fem tävlingarna. 140, 150, 142, 121 och 147poäng låg vi på. När sommaren var slut så sa jag det att nu gör jag bara en tävling till sen tränar vi oss igenom vintern och kör igen nästa år. Då lossnade allt och vi fick 171,5poäng och gav oss en tredjeplats på en tävlingsplan vi aldrig varit på. Då anmälde jag oss till två tävlingar till varav en var inomhus i ett körhus med mycket intressanta lukter och ingen möjlighet till att träna där innan. Men den andra tävlingen var på en uteplan vi har varit tidigare på och vi lyckades igen få 171,5poäng! Så kom inomhustävlingen.. 

Jag tänkte att detta kommer väl gå som det går. Men vi gjorde världens uppvisning och hela publiken skrattade åt vår "show". Timon är en hund med mycket fart i så det är alltid full galopp när han får. :P På den sista tävlingen fick vi iallafall 188poäng och blev klass 1:a :D och gav oss ett lydnadspris i klass1.

 

Så sammanlagt gjorde vi 8 tävlingar under 2012. Nu får vi se när vi är redo för klass 2. :)

 

För fem år sen gjorde jag en tre månaders lång grundläggande soldatutbildning (GSU). Ungefär halvvägs in i utbildningen fick jag ont i ryggen, de sa att det var en muskelinflamation och jag blev behandlad därefter.. Dock blev det bara värre. Nu har jag så ont i ryggen att bara plocka i och ur diskmaskinen är en plåga.

Jag har fått flera olika mediciner som inte alls fungerat, varit till tre olika sjukgymnaster och en kiropraktor men inget har hjälpt. Provat laserbehandling, tensapparat m.m. men det har inte hjälpt mig alls.

De har gjort vanlig slätröntgen och en magnetröntgen men såg inget där heller.

 

Jag har en jätte underbar make som är sjuksköterska och som försöker hjälpa mig att få ordning på den här ryggen. Dock är det svårt att få någon ordning på det då läkarnas standard svar är "gå ner i vikt, ta Alvedon, gå till sjukgymnasten m.m." Men Alvedon fungerar inte, sjukgymnast fungerar inte heller och gå ner i vikt är väldigt svårt när man inte kan gå någon längre promenad eller träna riktigt.

 

Efter att jag födde vår dotter Emilia så gick jag upp en del pga ryggsmärta, dålig mat och lite motion. Exakta vikten väntar jag med att berätta men den är inte på en bra nivå.

Men jag har nu bestämt mig att jag nu ska gå ner i vikt trots smärtan. Jag är ska äta bättre (bantnings dieter tror jag inte på så det blir ingen lchf eller annat trams) riktig mat i måttliga mängder är vad jag ska köra på. Jag ska träna så mycket jag klarar av. Vi får se hur detta kommer gå :)

 

Detta är en hund med väldigt mycket motor. Hans fokus är otrolig. Han vill verkligen göra rätt för sig men är svår att få igång i lek tillsammans med mig, han leker gärna själv men vi tränar på det. Han är mycket lättlärd men på vissa saker är han nästan omöjlig ;) till exempel tog det ett år att lära honom att ta apporten.

Vi tävlar i lydnad och har klarat lydnadsklass1 och fått ett lp1 :) så nu tränar vi in momenten i lk2.

 

 

Våran äldsta hund heter Ozzy och är snart 4 år. Han är en blandras mellan hälleforsare/finskspets så det är en envis, busig och lite skällig hund.

 

Ozzy är en väldigt stressad hund, som har svårt att vara på "stressande" platser. Men vi håller på att träna bort det och får honom mer avslappnad.

Han är väldigt duktig i spåret så till våren tänkte jag gå en viltspårskurs med honom. Försöker även träna lydnad med honom och även om han är lite hoppig och små fjantig så är hans fokusering på mig mycket bättre än tidigare då den inte existerade alls ;)

Han är en riktig utmaning men en helt fantastisk hund <3

 

Vem är då jag?

Jag heter Sofie och är 24år i skrivandets stund. :)

Jag är gift med en underbar man som heter Björn, tillsammans har vi dottern Emilia som är 2,5år, våra två hundar Ozzy och Timon och vår katt Terror.

 

Kan redan nu tala om att bilder på dottern kommer jag ej lägga upp då jag inte vill exponera henne ute på nätet. :)

 

Om dagarna så pluggar och jobbar jag. Min fritid spenderas med familjeliv, hundträning, ridning och en hel del annat.

 

Främst kommer denna blogg då handla om min träning och tävlande av mina hundar men också om min egen träning och min kamp mot övervikt och svåra ryggbesvär.

Jag hoppas denna blogg kan inspirera mig själv att fortsätta min träning och hundarnas och samtidigt hålla koll på  vad jag kommer fram till under träningens gång.