Sofies blogg

Tänkte berätta lite om de hundar jag haft i mitt liv.

Den allra första hunden jag vi hade när jag växte upp var en Jämthund vid namn Sissi. En underbar hund som var lugn och super snäll mot mig. Hon bodde mestadels ute i hundburen med undantag för vintern. Då bodde hon inne och varje morgon när jag kom ner från mitt rum på övervåningen och satte mig på golvet i hallen så kom hon och lade sig vid mig och lade upp sitt huvud i mitt knä och så gosade vi så länge. Det var en riktigt mysig hund, tyvärr fick hon tumörer i juvren. Minns inte exakt hur gammal jag var men jag var då inte så jätte gammal och jag minns att jag grät jätte mycket när pappa berättade det.

 

Nästa hund blev även det en Jämthunds tik. Freja hette hon. En levnadsglad tjej med en del bus. Mitt starkaste minne med henne var när jag, mamma och Freja var ute och gick en promenad i skogen en relativt varm dag och jag hade på mig en klänning. Jag såg några mogna blåbär framför oss på stigen så jag gick dit, böjde mig ner och plockade och åt dem. Plötsligt så står Freja bakom mig, drar upp klänningen med nosen och luktade mig i rumpan. Jag studsade upp och skrek rätt ut. Och oj vad mamma skrattade, måste ha varit en riktigt rolig syn. :P

Freja blev också mamma åt en liten kull fina jämhundsvalpar. Hon födde fem stycken men det var fyra som levde. Lotus, Limbo, Lady och Lonaja. Lonaja, eller Lollo som vi kallade henne, blev min första egna hund.

Det var en riktigt busig och speciell tik. Mor och dotter utgjorde ett bra team tillsammans. Dock så kom den tragiska dagen då även Freja fick tumör i ett juver. Vi tog bort den men tyvärr hjälpte det inte utan cancern spred sig. Jag minns att Lollo var väldigt vaktande över sin sjuka mamma och det hände att hon morrade mot både mamma och pappa när de var i närheten. Men när jag kom in i hundburen och skulle kolla till Freja då hon låg inne i kojjan och ville inte/orkade inte komma ut så flyttade Lollo sig så snällt och lät mig se till hennes mamma.

 

Vi var alla förkrossade över att ännu en hund fick cancer men tror att pappa var mest ledsen. När Frejas tid var inne så blev det så att det var jag och min bror som tog henne till veterinären och hon fick somna in. Pappa förmådde sig inte.

 

Lollo var ledsen länge efteråt och blev aggresiv mot andra hundar. Men hon var världens underbaraste mot människor och alltid så glad. Hon kunde inte dricka vatten som andra hundar gör minns jag. Vanligtvis så använder ju hundar tungan för att dricka men inte Lollo, eller Freja, de gjorde som när de åt och "tuggade/högg" i sig vattnet vilket resulterade i några kallsupar och en del frustande ibland men det var deras sätt att dricka :P

Lollo var även en sån hund som log när man kom. Hon drog rynkade ihop nosen så att man såg hennes tänder, inte som när de morrar utan mer milt och mer leende aktigt om ni förstår? Var riktigt kul att se.

Hennes öde blev dock ett magsäcksvred.. Hon hade fått det en gång innan men när vi körde in henne akut till veterinären så lossnade det av sig själv av guppandet. Tyvärr så hände det igen när hon var med min pappa uppe i Härjedalen. Något som hon älskade. Där fick hon springa fritt och var en mycket lycklig hund. Tyvärr kom hon inte hem därifrån utan fick somna in. Hon fick iallafall vara en sista gång på stället hon älskade mest.

 

Jag ska försöka få in några bilder på dessa tre tikar som kantat min barndom. Tre tikar som man kunde gå ut och sätta sig i hundburen och gråta ut hos eller leka med. De bästa vänner jag någonsin haft <3 förutom de två busarna jag har nu :) alla fem kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta tillsammans med kommande hundar :)